Julfirasi förriväden

Barndomsjula värmbär minne än o pajar sinne
 Ju länger man sir bakåt dessto fröjdsammare minne
ti stack så åv från vaddaga – man känd at hä va fest
i stugo – som fik vara reina arbeitsverkstan mest

Tå fik telase o selona o näta lagas ut
spinnrottsi o kåådase kom fram föst baket Knut
allt sko hullas bort – man skura o man tvaga
– kara hold se ondan me körslona ti daga

He valt kokase o lutase o bruggase – man baka
tills skaffri var foll-tii man snålast se o smaka
o allt som djik ti blankas sku gnidas – he valt seint
fören gardina var opphängd o allting var reint

Spetsa stärkas o pressas, ja noo vaalt fönstre fin
Taklamppo fik silverbrons på flugopricka sin
Tå gålve hadd torka la man mattona ett hand
från spishööne ti döre, kant på kant o rand mot rand

Gambel storboole som skråmats i tidlös vaddasbruk
sto sist festklädd mitt på gålve me ein bländvitan duk
o julgräne som varin år var tsinko sjåu ti ta
la man framfö fönstri tär söömmasin pa sta

San mens man var i stalle me djävo hadd e händ
Jule var i stugo o all jusa var tänd
mate dofta – gräne dofta o man visst int vasåm mest
fik hjärta ti skott åt ein så högstämdan fest

Man sjongd o man var lyckli, sömno, mätt o stinn
Ein lampo sto i föntre – he sko hela natte brinn!
o lyys djinom mörkre togan helian natt
söislels tacka man fö stöösta o bästa gåvoskatt

Julmorne valt man väckt me "GOD JUL!" så tidit at
man vaknast föst åv kölde under stjäänona så glatt
o meida som knara djinom snö valt meir o meir
överallt hösta bjälIrona – o stämmona valt fleir

Påbyltta var man så int böödda man frus
me hästhåre på kofto steig man in i Herrens hus
klabba brann i kamina, ti värmd o spraka på
tiina vammale i bänka – snart dofta stall o strå

tå saan kyrkokör så sakta stämd opp me "Stilla Natt"
känsta himmilä så nära i bäntsi tär man satt
ännu heimkomi råådd e ein togan storan frid
allt vaddasnödvändit var åtsido langan tid

O gåålmillan hadd man nu tid ti stick se in
morona kom sveipandes i storschala sin
he var lostot ti få främand, allt va så gålis laga
o man hadd tid ti för dömde välsigna millandaga.

S.H