Här har luciafesten sin givna plats

Lucia Alma Knutar tillsammans med tärnor, stjärngossar och alla övriga elever stämmer upp i Julen är här.


Tomten heter Valtteri Kukkola. Spår av honom och hans kompisar har eleverna sett på en del håll i Terjärv. Under luciaspelet kunde han koppla av och njuta av sången.

Utöver julfesten har luciafirandet en given plats i skolornas verksamhet i december. I Djupsjöbacka skola börjar man från lillajul, därefter går det vidare enligt kärt mönster.

Det råder en skön morgonstämning på skolgården i Djupsjöbacka i Terjärv. Det är fortfarande mörkt och det snöar lätt.
En del av eleverna springer omkring i den lilla skogsgläntan invid skolan medan andra klänger över räcket vid trappan.
Har ni sett några spår av tomtar?
-Jooo! Neej!
Svaren varierar, uppenbarligen beroende på var man bor.
Inne i skolbyggnaden är ljuset dämpat. Genom fönstren ser man ljusstakar och en del rörelse.
När man öppnar dörren springer en ung dam iväg med något ljust över armen. Det doftar lite bulle och jultårta och det känns allmänt mysigt.
Fördelen med en liten skola blir väldigt konkret. Det är som att komma till ett hem.
I den lilla festsalen sitter några damer som bor grannar till skolan. De väntar på att få uppleva det som dagen före lucia för med sig.
Eleverna i årskurs ett och två kommer in i salen och säger artigt god morgon innan de sätter sig längst framme i salen.
Efter en stunds väntan öppnas dörren och tomten kommer in. Han spanar lite åt alla håll och hittar sedan sin plats. Följande i tur är stjärngossarna som läser sina repliker med bravur och sjunger med inlevelse. Scenen de står på är inte stor, ett par meter på djupet och fyra meter bred. Bredvid scenen sitter Annika Ahlbäck vid pianot och ger både tonen och tryggheten åt de unga sångarna.
Som bakgrund har man ett tyg med ett elegant mönster samt en lysande stjärna.
I salen sitter förutom de yngsta eleverna också en handfull bybor som lösgjort sig för att uppleva ett luciaspel till.
En av damerna har sett nästan varje luciaspel sedan början av 1970-talet medan en annan i åratal bakat lussekatter åt barnen.
Det är sådant man gör för sin skola i sin by.
Helt frivilligt för att det är roligt och angeläget.
Efter att stjärngossarna galant klarat av inledningen av luciaspelet glimtar ett sken i rummet utanför festsalen. Lucia gör värdig entré tillsammans med sina tärnor. Ögonen tindrar i kapp med glittret och ljusen.
Lite spännande är det till en början, men utan minsta tvekan sjunger hela sällskapet.
Luciasången är given och utöver den också Staffans sången, Shalom, Julen är här, Vi tände en afton tolv milda små ljus och Av himlens höjd.
I slutet av spelet ställer sig de yngsta framför scenen och sjunger tillsammans med de äldre.
Skolans rektor Ann Hanhikioski säger att luciaspelet hör till allt det roliga man gör inför jul. Det är en viktig del av det som börjar med lillajul.
Efter lillajul fortsätter man dagligen med en lässtund i skolans vindsvåning. Varje dag läser man ett kapitel ur en adventsbok, man har julkalender och man övar naturligtvis inför julfesten.
Trots att det inte handlar om traditionell undervisning får eleverna lära sig mycket. Modersmål, sång och musik, uppträdande inför publik och samarbete.
Luciaspelet är aldrig exakt lika som året innan utan det skall alltid fixas till en aning. Hon och kollegan Annika Ahlbäck har plockat ihop de olika delarna i spelet och gjort en helhet där alla kan vara med.
Efter att luciaspelet är avklarat i skolan blir det dags för etapp nummer två. Alla trettiotre elever åker iväg för att sjunga åt åldringar, först på Backebo och senare på pensionärshemmet. Allt för att dela med sig av ljuset och bjuda på en liten skön stund.
13.12 -08