Än finns det tid
Jag
tänker ofta på gångna tider Jag
hör till dem som god hälsa äger Men
under tiden kan jag få njuta Med
dig vid sidan är lätt att vandra I
dina ögon vill jag få läsa Gösta Björkgren i augusti 2002 |
Jag
sitter och drömmer om tider som gått,
om
med och om motgång som jag pröva fått,
om
livet där hemma i barndomens dar,
om
vänner och syskon, om mor och far.
Jag
minns ungdomstiden hur ensam jag var.
Det
fanns många frågor men inte nåt svar.
Hur
skulle jag göra vart skulle jag gå?
Fanns
någonstans lyckan för mig också?
På
vägen från jobbet då hände en dag,
jag
såg ett par ögon som gjorde mig svag.
Jag
kunde ej glömma ens för en sekund
den
strålande blicken och barmen rund.
Och
tänk att ett under kan hända ibland.
Hon
gav mig sin kärlek, hon gav mig sin hand.
Fast
åren har gott har jag aldrig förstått,
att
jag sådan lycka i livet fått.
Fast
hösten är här har vi ingen frost.
Den
dag som nu är kommer aldrig igen
Det
är därför viktigt att utnyttja den,
ty
livet är nu och de chanser vi har,
finns
kanske i morgon ej längre kvar.
Gösta i sept. 2002