Bortom sista stjärnan

Under klara himlapällen
vandrar vi i sena kvällen
månen lyser stor och rund
på oss två i denna stund

Du har ingen lust att sova
ty du saknar sömnens gåva
när fullmånen lyser klar
dina tankar vingar har

Då vi stannar för att spana
upp mot himlen kan vi ana
evigheten någonstans
bakom stjärnehimlens glans

Vad som finns bak sista stjärnan
fattar inte människohjärnan
undrar hur där kan se ut
tar där plötsligt allting slut

Om man fortsatte att åka
kanske kunde man då råka
där miljoner ljusår bort
världar utav annan sort

Ligger kanske bortom diset
själva himlaparadiset
är det kanske där de är
de som slutat vandra här

Vad vårt universum rymmer
är ej ditt och mitt bekymmer
ty vi är ju båda två
lika ynkliga och små

Vi får fortsätta att vandra
du och jag och alla andra
inget svar vi ändå får
frågan är nog alltför svår