Fosterlandet nittio år

Om fosterlandet så dyrbart och kärt
skrev Runerberg ren på sin tid
Fänrik Ståls Sägner i skolan oss lärt
att frukta vår granne bredvid

För niottio år sen föddes vårt land
vi kom loss ur fiendens klor
Våra fäders kamp med vapen i hand
gav oss landet där vi än bor

Den sista jägaren finns inte mer
han har kämpat sin sista strid
Men ett är säkert det finns många fler
som gav allt när vardan tog vid

När vi nu står här med facit i hand
och ser tillbaks på åren som gått
vill vi ännu med skalden sjunga ”Vårt land”
och glädjas över landet vi fått

Den som var barn när vårt land än var ungt
vet vad möda och arbete är
De har nu pension och kan ta det lugnt
många av den finns med oss här

Visst har de gamla fått kämpa och slåss
för den frihet som vi nu har
Den uppoffring som de gjorde för oss
bör vi hålla i minnet  kvar

Nog får våra pannor rynkor ibland
när vi ser vad som händer i dag
Var finns den vishet som förr styrt vårt land,
finns än plats för den som är svag?

Finland är ej lika fattigt som då
när tillsammans vi nådde vårt mål
men pengarna räcker ej till ändå
när vi skapar så stora hål

Vi åldringsvänner gör nog vad vi kan
för att visa vår tacksamhet
Vi är inga ungdomar heller minsann
men är fulla av idoghet

Och som optimist vill jag ändå tro
på en framtid så lång och ljus
Så att våra barn och barnbarn får bo
i ett land med frid i vart hus

Gösta Björkgren den 30 november 2007