Höstens gråa dimmor

Höstens gråa dimmor sveper över hav och land
och regnet piskar iskallt på min panna
sinnet är nu fångat uti köldens starka band
det hjälper ej att svärja eller banna

Hösten är som döden lika dyster, mörk och kall
men ändå måste man den genomlida
därför blir min sång till hösten ingen munter trall
det råder kalla känslor från min sida

Hoppet är det enda som gör livet något värt
som ger mig kraft att klara nästa vinter
sommarsol och värme är så härligt och så kärt
men det är skönt ibland när skidan slinter

Efter nattens mörker följer alltid en ny dag
när solen stiger upp vid himlaranden
därför om jag orkar vänta än ett litet tag
skall höst och vinter lossa hårda banden

  Gösta Björkgren den 21 oktober 2001