Jag fann dig min kära

I mina ensamma stunder jag tänker
på mitt liv och på allting som var.
Som  en stjärna i fjärran de blänker
alla minnen från ungdomens dar.

  Jag minns att somrarna alltid var långa
att det var solsken nästan var dag.
Söta flickor det fanns fast hur många
med vackra ben och sköna behag.

  Men ack hur ofta förbleknade glansen
när de kom riktigt nära inpå
Den första dansen fick bli sista dansen
de fick sedan i flickhopen stå.

  Jag sökte länge att kärleken finna
finna någon som älskade mej.
Och så en dag fann jag henne min  kvinna
allt blev riktigt tillsammans med dej.

Du var så vacker när jag kom dej nära
mjuk och skön när jag höll dej i famn.
Sån tur jag hade som fann dej min kära
att jag äntligen kommit i hamn.

  Fast åren gått och har blivit rätt många
är du ännu det bästa jag har.
Fast vi vår ungdom ej mera kan fånga
lever glöden och kärleken kvar.

  Nu går vi ensamma här med varandra
våra ungar har ren flyttat ut.
Jag hoppas ännu vi länge får vandra
hand i hand innan livet är slut

Gösta Björkgren 21 nov. 1998