Min barndomsjul

Så här till jul då händer det nån gång,
att tanken går till flydda barndomsår
och när man sjunger julens vackra sång,
då torkar jag nog stundom bort en tår.

I dag så har vi allt i överflöd
och barnen kan få allt de pekar på.
Långt borta är den fattigdom och nöd,
som fanns i många hem i landet då. .

Jag minns min mor hur hon i kärlek stor,
fick slita hårt för sina gossar små.
Det fanns knappt pengar ens till våra skor,
men gåvor fick vi nog till jul ändå.

Till julen hade vi en riktig gran,
som ofta hämtades ur morfars skog.
Jag minns att mor gick ut på förmiddan
och kom snart hem igen och bara log

Hon sade att hon hade tomten sett
och att han lovat komma samma kväll.
Den gran hon huggit den var grön och nätt.
Vi klädde den med frukt och karamell.

Med bomull täcktes granens gröna barr
och ljusen var av äkta stearin.
Min julgransprydnad var en pappgitarr
och Tages röda abborre var fin.

  

En jul fick vi en lastbil gjord av trä,
som Eskil gjort åt oss, den hade ratt.
Man kunde styra när man gick brevé,
ty ratten längst där fram på flaket satt

Av tomten ofta varsin bok vi fick
och strumpor stickade av spunnet garn
Jag minns ändå att varje ögonblick
av julen, var en fröjd när jag var barn

Det kunde också hända någon gång,
att vi med morfars häst och släde for
på juldagsmorgonen på ottesång.
Det orkar jag knappt mer sen jag blev stor.

Med tiden blev nog tomtens säck mer full,
när själv vi hjälpte till att fylla den,
men inte gav oss julen för den skull
mer frid än julen gav för länge sen.

Ej julens frid av gåvans pris beror
och ej av mat och tända tomtebloss
Nej vet ni alla vad jag riktigt tror,
den äkta friden bär vi inom oss.

Gösta 1997