| Min egen väg Är en gammal
gubbe som lever var dag
mest för min egen skull och till gummans behag.
Struntar i andra kvinns och i män likaså.
Jag går min egen väg liksom andra får gå.
Jag är sextiofyra men jag nöter ändå
helst min sko längs vägar och längs stigar också.
Flåsar som ett ånglok när jag snabbt tar mig fram
uppför Roskgrävsbacken, över sten, stubb och stam
Ofta utan kläder jag i vårsolens sken
solar mina skrynklor, mina skabbiga ben.
Struntar blankt i risker och i åldrande hud
Njuter av min frihet och ger fan i förbud
När den dagen kommer, tiden hinner mig fast
skall jag också stanna, då är tid att ta rast.
Ödmjukt skall jag tänka nu är gubben nog slut.
Jag har sprungit färdigt och nu stämplar jag ut. |
Då
när gamla gubben vilar stilla i mull
är det inte många som bär sorg för min skull.
Men min kära gumma gråter säkert en tår.
Tänker på sin gubbe som vid dödsporten står
Vad som riktigt händer står då ej i min makt
ty till andra sidan har jag ej haft kontakt.
Jag kan bara hoppas att nåt gott jag har gjort
som kan bli till nytta där vid himmelens port.
Men till dess så vill jag leva livet som förr
möta lilla gumman varje dag vid min dörr
när som jag kommer hem efter vardagens slit.
Vad vi gör om kvällen det hör inte alls hit.
Är en gammal gubbe som lever var dag
mest för min egen skull och till gummans behag.
Struntar i andra kvinns och i män likaså.
Jag går min egen väg liksom andra får gå.
Gösta i maj 2002 |