1) När jag min släktgren nu skall presentera
då har jag det nog inte alltför lätt,
ty som ni säkert snart skall konstatera,
kan jag ej säga nåt på vanligt sätt.
Nej allt jag säger börjar snart att rimma
och mina rimord tycks ej ha nåt slut.
Det jag vill säga räcker minst en timma,
vill du ej höra på, kan du gå ut

2) Jag är den andra utav Elnas söner
Att jag är Gösta har ni nog förstått.
Jag lever lyckligt, är det mammas böner,
som gett mig allt jag har och allt jag fått?
Den vägkost jag fick med mig uti livet,
har jag förvaltat på mitt eget sätt.
Att äga kärlek tar jag ej för givet,
om jag ej själv till först min kärlek gett.

3) Det år jag föddes skrev man trettioåtta,
så jag är redan en rätt gammal man.
Det är nu länge sedan tutt och potta,
jag slängde bort och andra nöjen fann.
Jag gifte mig i Bäckins lilla kyrka.
Det hände sig år nittonsextiotvå.
Jag lovade att Sol-Britt älska, dyrka.
och samma löfte gav hon mig också.

4) Den tiden bodde hon i Vesterviken
och Wikström var det efternamn hon bar.
Min svärmor var i början rätt besviken,
att Sol-Britt skulle få så fattig "kar".
Att kärlek dock betyder mer än pengar,
har vi i livets skeden ofta sett.
Ty är man mätt och äger sköna sängar,
går säkert äktenskapet aldrig snett.

5) I sängen kan man göra mer än sova,
det hade vi nog båda ren förstått.
Där blev hon till, vår stora kärleksgåva,
vår lilla söta Monika Ann-Charlott.
Den åttonde i januari månad
år nittonsextiotre så kom hon ut,
såg sig omkring och säkert smått förvånad,
gav hon sen upp sitt allra första tjut.

 6) Sen gick det som vi båda också ville.
År sextiosju i slutet av april,
då kom en till och se det var kille.
Sen tyckte vi att det fick räcka till.
Leif var en viking ren i mammas mage,
och därför namnet redan då han bar.
Johannesnamnet sparte vi åt Tage,
men namnet Bernhard fick han efter far.

7) Till examensdagen kom vår son som gåva,
när studietidens mödor tagit slut.
Att han om natten aldrig lät oss sova,
när han gav upp sitt gälla, vassa tjut,
har vi förlåtit ren för länge sedan,
fast det nog kändes annorlunda då.
Den fulla månen går ju snart i nedan,
det har ju Sol-Britt ofta prövat på.

8) Till Strömbergs kom jag efter studietiden.
men tiden där blev sedan ganska kort.
När sommarn sextionio var förliden,
tog jag familjen med och flytta bort
till Jeppis, där vi sedan dess har levat
och slitit hårt för hem och dagligt bröd.
På Post och Tele Sol-Britt länge strävat.
Nu är hon ledig, lider ingen nöd

9) Själv har jag jobbat under alla åren
Med linjer, kablar och med telefon.
År tjugohundratre skall jag om våren,
till slut få njuta utav full pension.
Men nu när jag och Sol-Britt snart är gamla,
är våra barn på var sitt håll i färd,
att göra karriär och åt sig samla,
allt som är bra att ha i denna värld.

10) År åttiotvå tog Monika studenten
med många L och inget underkänt
och när hon sedan klarade av tenten
till sjukis, var det hela redan hänt.
Nånstans i Purmo långt från allfartsvägen,
otåligt väntande satt redan en,
som hade friat och var angelägen
att göra Monika till fru Calrén.

11) Och snart fick Harry som han innerst ville,
de gifte sig och bildade ett par.
Om någon frågar: "Vad det är för kille,
som är min svärson, mina barnbarns far".
Då svarar jag: "Han är väl som de flesta.
Men det han gillar, gillar sällan jag.
Men han är ärbar, vill familjens bästa
och osams är vi ej en enda dag".

12) Han föddes upp i Överpurmo myllan,
och har sin näring fått från moder jord.
Han slänger sina handskar ej på hyllan.
om någon näringsgren ej går som smord.
Han har haft höns och svin, nu har han rävar.
Han köper skog och säljer stock och ved.
Han seminerar, säljer skinn och strävar,
när en affär blir till få vara med.

13) Men framför allt så vill jag ändå säga,
att mina barnbarn har en mor och far,
som alla barn i Finland borde äga,
ty barnatron och tryggheten de har,
är inte längre alla barn förunnat,
i denna tid när ingen längre vet,
vad som är rätt och fel, då har de kunnat,
få äga kärlek, hopp och trofasthet.

14) När Martin föddes skrev vi åttioåtta,
så han har redan blivit tretton år.
Han hade knappt ens lärt sig gå på potta,
när det var dags för första flickan vår.
År nittonnittio under sköna våren,
då var det Cecilia som stod i tur.
Hon blir ju också mognare med åren
Nu är hon redan elva, eller hur.

15) När Magnus kom då var det slut på friden,
det hände vintern nittonnittiotre,
Han sjöng och pratade mest hela tiden,
och ville att vi honom skulle se.
När därför nittonnittionio under hösten
ett fjärde barnbarn redan var på väg.
då höjde Martin orolig på rösten,
det blir väl ej en Magnus till, så säg.

16) Vårt yngsta barnbarn är en skrapakaka,
men hon är bra ändå vår Ellinor.
Se vilka ögon, mun och vilken haka,
hon är en riktig fullträff tösen vår.
Men alla barnbarn har vi lika kära,
De ger oss gamla framtidstro och hopp.
Ty de skall våra arvsanlag sen bära.
När vi fullbordat har vårt levnadslopp.

17) Som ni just hört är mina barnbarn fyra,
när Jörgens skaror fyller stad och land.
Men jag vill ännu kämpa och bedyra,
att än jag har en riktig trumf på hand.
Ty Leif han är ju ingen medelmåtta,
så man vet aldrig vad han ställer till.
Fast han i längdhopp aldrig nådde åtta,
i sängen når han målet om Gud vill.

18) Han tog studenten åttiosex på våren,
och nästa år på Dragsviks åsar gick.
Därefter följde alla studieåren,
tills nittiofem han sin examen fick.
Magister får han nu sig titulera,
i redovisning och ekonomi.
Han tjänar själv sitt bröd och är numera
så gift och stadgad som en man kan bli

19) Ulrika Hatt han mötte på en resa
hon var en hejare att hoppa stav.
Men framförallt så hade hon en näsa
för snygga pojkar, därför blev den av
Kärlekssagan som sen slutade vid prästen
i Terjärv kyrka förra sommaren.
I Emet folkpark hölls sen bröllopsfesten
Vi som var med där, minns den länge än.

20) Sen dess så har de bott på skilda platser
Leif fanns i Vääksy långt bort härifrån.
Men båda hade stora föresatser
att ännu bo på samma sidan ån
I Vasa har de bott exakt en vecka
där Ika lärarjobb på Övis fått.
Leif skall få pengarna att utgift täcka
på AB Citec om jag rätt förstått.

21) Nu har jag inga fler att presentera
min gren av endast några skott består.
Men som jag också sagt så blir vi flera
om allt går väl om några korta år.
Om ej så har jag blott mig själv att skylla
som låtit säden spillas mest breve.
Och inte skall jag ensam jorden fylla
men ett litet tillskott kan jag ändå ge.