Pricken i universum.

En liten prick i världsalltets rymd
är jorden vi lever på
och där på den av ett grand helt skymd
finns ju du och jag också.

Vi lever här blott en kort sekund
vi födes, åldras och dör
men denna vår korta levnadsstund
mot oändligheten oss för.

Jag tyckte mig vara stor och stark
och odödlig på nåt sätt
Jag fällde träd och jag bröt upp mark
allt gick förunderligt lätt.

Men plötsligt en dag då vände allt
när mitt hjärta sade till
Även du åldras, sade det kallt
tro på mig fast du ej vill

Min stund här på jorden tar snart slut
det är en oskriven lag
Fast allt tillsynes är som förut
närmar sig dödstimmens dag.

Jag är som ett vilsegånget får
jag känner ej vägens mål
och när jag plötsligt vid slutet står
ser jag ett gapande hål

Jag älskar lika mycket som då
när som allting låg framför
jag hoppas ännu att kunna få
mycken glädje innan jag dör.
 

Gösta Björkgren
12.01.2012