Regn och blåst

Så vindpiskad ligger vår lilla ö
i fjärden så trasig och grå
och nordstranden sargas av ilsken sjö,
som häftigt mot strandstenar slå.

  Det viner och tjuter i alens topp
och myggen har lagt sig till ro.
Blott knipan i fjärden tar sig ett dopp,
för att samla mat till sitt bo.

  Jag hör regnets smatter på stugans tak,
i sommar ett välbekant ljud.
Här sitter jag tungt på min breda bak,
utlämnad åt vindarnas gud.

  Vad kan man göra åt väder och vind,
det är blott att ta det man får.
Fastän tårar rullar ner på min kind,
regnar sommarn bort detta år.

  Snart är det väl tid för en kaffekopp,
den skall skänka en stund av tröst
och kanhända finns det ännu ett hopp,
ty än är det ju långt till höst.

Gösta den 21 juni 1998