Allting har sin egen tid

Allting har sin egen tid
jag kan inte fånga den
eller ställa mig bredvid
inte börja om igen

  Livets stunder hastigt fly
dagar komma, dagar gå
varje dag är lika ny
även om den syns mig grå

  Barndomstiden hastigt gick
ungdomstiden likaså
vännens sköna varma blick
är ej längre lika blå

  Stunden som var tung och svår
som ett orosmoln försvann
tiden läker alla sår
ärren jag ej dölja kan

  Men i minnet efteråt
kanske allting var som bäst
när som jäkt och barnens gråt
i mitt hem var ständig gäst

  Som ett måtto jag nu har
att de chanser jag än får
nogsamt jag tillvara tar
innan de förbi mig går

  Vad är tiden när en dag
jag ej längre lever här
kanske har då också jag
lärt mig se vad tiden är

  Då skall kanske tusen år
för mig kännas som en dag
när ej tiden längre går
finns ej jäkt av något slag

 Men så länge tiden är
rinner den så snabbt förbi
kanske mina tankar här
endast är en fantasi

Gösta Björkgren

12 september 2005