03.01.03 Jag läste ut Kurt Wests bok "VI SLOGS OCH BLÖDDE" i nyårshelgen. Denna är helt klart den bästa bok jag läst hittills om fortsättningskriget. Boken är mycket lättläst, samt att den rycker med läsaren på ett sätt som jag inte upplevt med tidigare böcker i ämnet. Man nästan kände författarens sinnesstämning för de olika situationer som han beskriver.

Denna bok rekommenderar jag varmt för de som vill få en inblick i vad våra veteraner var med om när de stred för den välfärd som vi får ta del av idag och hoppeligen långt in i framtiden.

09.02.03 Statsrådets kansli har öppnat en ny webbsida över krigsdödade i Finland åren 1914 - 1922. Databasen upptar f.n. uppgifter om mer än 35 000 krigsdöda, av vilka 97 % miste livet under 1918 års krig och dess efterspel. Den första sökningen jag gjorde, var förståss på dödade i Jakobstad 1918. Och vist fanns de med alla 7 från den 2.3.1918 i Jakobstad. En intressant iakttagelse är att Johannes Jääskeläinens "Motiv för dödandet" är blankt när de 6 övrigas är "Maanpetos". Kanske det inte passade med den domen på en "vit". En annan iakttagelse som kom fram under sökningen var att det också sköts två "röda" i Bennäs den 9.3.1918, deras dom var i stället "Kapinallinen". Det är ganska konstig med historia, ju närmare man kommer desto mindre vet man.

Här följer länken till sidan:[ Krigsdöda i Finland 1914 - 1922 ]

22.03.03 Ja, vad ska man tycka. Vist skulle det vara enkelt att inte att ta ställning, men tillika fegt (tycker jag). Mina egna barn frågar mig om vad som är rätt och fel, och jag kan bara konstatera att krig är hemskt men om alternativen inte fungerar så blir det hemskt. För att försöka förstå det hemska så är ett bra alternativ att resa runt på våra egna garvgårdar i Finland och titta på våra egna hjältegravar. Ta sedan reda på varför dom finns där, då kan man kanske börja se på detta som händer nu på ett mera realistiskt sätt. Knappast frågade någon av våra veteraner vad som var rätt eller fel när ryssen "bultade" på 1939.

Nu igen så får USA och dess allierade soppa undan soporna åt oss andra västerlänningar. "?Freds?" demonstranterna som ser ut att vara ganska unga har t.o.m. lyckats glömma alla kurder som Saddam gasat ihjäl på ett grymt och fegt sätt. För att inte tala om allt annat han ställt till med.

EU-alli(sv)ansen har i alla fall lyckats visa sitt rätta jag. Det som känns mest beklämmande är att fransmännen redan glömt vem som gav massor av liv för dem när tyskarna levde loppan på deras blod , svett och tårar. Vi behöver knappast heller förvänta oss någon hjälp av EU-alliansen om någon skulle få för sig att försöka hoppa på oss igen, av det enkla anledningen att det inte existerar någon EU-allians. Någon lär ha sagt: För att leva i fred så ska man rusta för (självförsvar) krig.

25.05.03 Har under vårvintern försökt hitta morfar Viking Lindqvist dagböcker från hans tid vid fronten. Jag minns tydligt när jag tillsammans med morbror Sune satt på vinden i "gambägåln" och bläddra i böckerna som fanns i en kista, tyvärr så är nu både kistan och böckerna borta. Tyvärr så verkar det som om böckerna har blivit brända av mormor, men det är fortfarande bara ett antagande.

I stället så har jag hittat nya uppgifter om min farfar Martin som jag alltid trott var hemma och skötte mejeriet i Lillby under krigen. Efter ett besök hos faster Disa så vet jag att farfar ryckte in i slutet av fortsättningskriget för att delta i byggande av försvarslinjen vid Luumäki. Efter lite letande så har vi nu också hittat farfars militärpass, vilket betyder att han kommer att få veteranmärket på gravstenen.

12.07.03 Har under semestern läst en del ute vid stugan där inga elektroniska apparater existerar. En bok som fängslade samt gav en del djupare tankar var Orvar Nilssons bok "När Finlands sak BLEV MIN". Författaren som själv var med som svensk frivillig under både vinter och fortsättning -kriget ger läsaren en kuslig och realistisk bild av de slag som utkämpades på näset 1944.

Det som i dag känns konstigt är att Svenskar frivilligt kom över och stred tillsammans med våra veteraner, skulle vi åka över till Sverige och strida om Norrmännen anföll Sverige ??? Ja den frågan lär vi nog inte få något svar på. Men det ÄR en bit av VÅR historia som inte bör falla i glömska. Boken är bara ett "måste läsas" för en historieintresserad från Skandinavien. Boken kan beställas vid [ SMB ] (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek)

03.11.03 Ända sedan jag för ca. 10 år sedan var uppe och vandrade vid Pallastunturi med familjen så har jag sett tyskar som skurkar och vandaler. Orsaken till min uppfattning om tyskar kom efter jag sett resterna av Finlands första turisthotell vid foten av Pallastunturi. Tyskarna jämnade detta hotell med marken genom sprängning vid reträtten genom Lappland. Efter denna resa i Lappland så började jag intressera mig för vår historia samt våra krig.

Då jag i torsdags tittat på Silminnäkijä i TV 2, och ett dokument om den hjälp vi fick av tyskarna 1944 när sovjet inledde storoffensiven så har jag varit tvungen tänka igenom min uppfattning om tyskarna. När våra egna veteraner står och säger i en stämma att ryssen skulle ha brutit igenom på näset om inte den tyska flygavdelningen Kuhlmey med sina 70 plan mer eller mindre skar av förbindelsevägarna för ryssen i 5 veckors tid.