Han är den travtränare som de flesta andra ser som den bäste och han är inte längre bara Stig H eller Stickan. Sir Henry och Mäster är bara två av hederstitlarna han fått i folkmun genom åren. Han är travtränaren som fått sina drömmar uppfyllda. Bland framgångarna märks segrar i Elitlopp, Derbyt, Kriteriet, Prix d´Amerique. En del av dem har han vunnit flera gånger. Det är nästan bara Hambletonian som saknas men det bryr sig Stig H inte om. Stig H Johansson har vunnit allt som är viktigt och han fortsätter vinna, fjolåret var det näst bästa i hans karriär. Låter det för bra för att vara sant? Nej, målet har uppnåtts genom hårt arbete och målmedvetenhet.
- Det finns faktiskt inga speciella lopp som jag har som mål att vinna längre, säger Stig H Johansson på sin gård Stora Alby i Upplands Väsby.
Men det finns nog några lopp som han kommer bättre ihåg än andra. Prix d´Amerique segern med Queen L är ett av dem.Stig H berättar att han startat flera gånger i Prix d´Amerique och med bra hästar men utan att lyckas vinna. Så även om Queen L i hans tycke hade kvaliteter att vinna loppet var det en överraskning för honom att hon gjorde det, speciellt på det sättet som hon gjorde det. Hon travade i långa och tunga spår men var överlägsen på slutet.

Ett annat lopp, det kanske viktigaste för Stig H, var ett lopp med betydligt lägre prissumma och också den gången var Queen L den som bar honom till framgången. Den tidens supersto, Peace Corps, hade gjort fantastiskt bra ifrån sig hos Stig H men togs ifrån honom på ett sätt som gav stora rubriker i kvällspressen. På Solvalla mötte Stig H med Queen L sin tidigare stjärna Peace Corps som då gått över till Torbjörn Jansson. Queen L låg utvändigt om Peace Corps i sista kurvan och kopplade sedan greppet och travade till en bejublad seger.
- Det här loppet är det som jag kommer allra bäst ihåg av alla, säger Stig H. Det var väldigt mycket känslor med i loppet och prispengarna hade ingen betydelse. Det är klart att loppet också hade stor betydelse för mig hur jag skulle anses som tränare efteråt.
Stig H är glad över att han också i fallet Peace Corps höll fast i det som han själv ansåg vara rätt och inte gav efter för någon annan.
- Jag har haft den förmånen att jag kunnat hålla fast vid det som jag anser vara rätt. Det gjorde jag också under den tiden som jag kanske inte hade haft råd att göra det, men jag har märkt att det har varit riktigt och att jag och min rörelse mått bra av det.

Reijo Liljendahl från The Onions skötare till stallets andra man
En viktig kugge i Stig H Johanssons träningsrörelse är Reijo Liljendahl, född i Helsingfors. Han for till Sverige 1975 med en tanke på att förkovra sig och sedan komma tillbaka till Finland och bli travtränare. Men det blev aldrig av. Han jobbade först ett år hos Sven Eriksson men började därefter hos Stig H Johansson och har fortsatt hos honom, först som hästskötare och sedan som stallets andre tränare. Då Reijo fick frågan om att bli andra tränare var det inget som han sa ja till direkt.
- Nej jag funderade nog på saken ett tag, berättar han. Det är ju inte världens enklaste sak att plötsligt bli chef över sina tidigare arbetskompisar.

Reijo ångrar inte att han sade ja, men han har inget lätt jobb. Förrutom att han tränar hästar skall han också se till att en massa andra saker fungerar, bland annat transporter till olika travbanor i olika länder. Men det är inte den svåraste arbetsuppgiften.
- Jag har ett utsatt jobb. Om en hästägare eller någon ur personalen har ett problem kommer de till mig och då får jag se till att lösa saken, säger Reijo. Men det har jag inga problem med, skäller de på mig så rinner det av mig som vatten av en gås. Jag kräver en hel del och vill att det skall vara ordning och reda och det lär sig personalen att uppskatta, säger han bestämt.
Rörelsen kontrollerar ca. 200 hästar, hälften av dem står på Stora Alby, en del på Solvalla och en del på olika ställen ute på landet. Stallet har mellan 35 – 40 anställda beroende på årstiden och företaget omsätter över 30 miljoner kronor per år. Det ställer stora krav på att allt fungerar.

En viktig sak i Stig H´s stall är att hästarna är bra skodda. Under några år skodde Stig H och Reijo alla hästarna men nu har de en heltidsanställd hovslagare, en glad hovslagare som gärna tar en ton och sjunger i takt med hammarslagen mot städet. Både Reijo och Stig H säger att de aldrig har haft hästarna i så bra skoning som de har nu. Det var på Stig H´s förslag som Daniel Kjellberg sökte sig till Hovslagarskolan i Skara, något som varken Stig H eller Daniel ångrar. Nu har Daniel varit stallets hovslagare i 2 år, innan dess jobbade han som hästskötare hos Stig H i 9 år.

- Hovslagarskolan var mycket bra och är något som jag varmt rekommenderar, säger Daniel. Även om det är många som har lärt sig sko bra genom erfarenhet ger det så mycket mera genom en bra skolning. Brist på utbildning är troligtvis det vanligaste problemet med hovslagarna idag.
Daniel tar emot hästarna till skoning i sin smedja och får samtidigt en anvisning om hur Reijo eller Stig H vill att hästen skall skos. För det mesta är det fråga om enkla skoningar, onödiga krångligheter med speciella skor är något som de alla vill undvika.
- Det absolut bästa är enkla järnskor som är tillräckligt långa, säger Daniel. De ger stadga åt hovarna och håller dem friska och starka. Till loppen byts de ofta ut mot aluminiumskor som är lätta eller så tävlar hästarna barfota.
Med den erfarenhet och kunskap som Stig H har, får han givetvis en hel del bra hästar i träning. Napoletano och Peace Corps är två hästar som köptes för stora pengar och sedan kom till Stig H för att tävla. Att ta emot dyra hästar känner han inte som något problem.
- Visst är det ett stort ansvar, det är det, speciellt med tanke på att det inte kan ges några garantier med hästar. Men jag är tacksam över att få det förtroende som hästägarna gett mig.

Baron Pepper över alla förväntningar
Men med en av stallets bättre hästar har det varit annorlunda, finska Baron Pepper. Hans ägare Tuija Jäppinen fick mer eller mindre på skämt ett löfte om att "Pippuri" skulle trava 1.17 då han blir stor. Nu travar han 1.11 och alla förväntningar har uppfyllts med råge.
- Det är väldigt roligt då det går så bra som med Baron Pepper, ler Stig H. Han hade ju ett jättebra år i fjol och förtjänade över 2 miljoner kronor. Nu får vi se hur det blir med honom i år.
De som följt med Stig H´s kuskarbete märker snabbt att han är väldigt lugn i sulkyn också i hårda slutdueller. Han gungar och piskar inte hästarna så som vi är vana att se de finska kuskarna göra.
Stig H säger att han kommit fram till att det inte lönar sig att jobba för hårt med hästarna på slutet. Det tycker att det oftast rä bäst att bara låta dem trava på ostört. Han nämner Queen L som exempel och säger att det faktiskt var så att hon kunde galoppera om man drev henne på slutet.
Hos Stig H tränas hästarna mycket och grundligt, men tävlar mera sällan än vad många andra. Ändå vinner han lopp direkt då han kommer ut med dem i lopp. En av hästägarna berättar att det inte är ovanligt att Stig H sätter en häst på ett par månaders paus och sedan tar ut honom direkt i V75 – och vinner.
- Andra pratar om att det skall vara lopp i kroppen men han gör annorlunda och det är fantastiskt!
Han berättar vidare att hästen var i dåligt skick då Stig H provkörde den, tidigare tränaren ansåg att den borde kastreras. Efter två lugna varv på banan kom Stig H tillbaka och sade vad han ansåg, enligt honom behövde hästen behandlas på tre olika ställen. Hästen fördes till veterinär som kollade hela hästen , utan vetskap om Stig H´s åsikter, och behandlade precis de ställen som han påpekat om. Hästen gick till Stig H´s träning och förtjänade goda pengar.
- Det är ju så att man med tiden lär sig och får en känsla för det här, säger Stig H. Man känner det i tömmarna och man hör om hästen travar illa, man märker det även om det skulle vara mörkt.
Beträffande träningen av hästarna tycker Reijo inte att det är något speciellt hos dem som ingen annan kan göra. De tränar hästarna mycket och försöker göra det individuellt så att den skall passa just den häst som tränas. Reijo och Stig H är mycket nogranna med att träningen sker så som de planerat. Om ett snabbjobb är planerat till 1.43 så är det exakt den tiden och inte 1.42.
- Det samma gäller om vi bestämmer oss för att köra 1.30, då går inte första varvet efter 1.25 och andra efter 1.35 utan i jämn fart.
Reijo skulle gärna se att de hade en backe att träna i men då de inte har det så får de så lov att finna sig i den saken. Han är också väldigt försiktig med att säga vad som är rätt eller fel med att träna hästar. Men han håller fast vid den metoden som de använder för att de har kommit fram till att det är en bra metod för dem.
- Men kolla på finländska tränare, de har fått fram väldigt bra resultat med sämre hästar, säger han.

Vad Stig H också gör annorlunda än andra, är att han slutar tävla med hästarna mycket tidigare.
- Jag tycker att en bra häst skall få sluta om inte riktigt på toppen så åtminstone strax efter, säger han. Det är inte roligt att se bra hästar som är med i ett lopp bara för att vara med och inte ha någon chans. Dessutom är det så med en bra hingst, att om man fortsätter tävla med honom och det inte går bra, påverkar det hur han tas emot i aveln. Egentligen har jag inte något att vinna på det här tankesättet eftersom jag lever på provision av vad hästarna travar in. Men det är bättre för hästägaren och det är bättre för hästen, så då är det på sikt också bättre för mig.
Stig H är en upptagen man med sitt jobb, han missar inte en arbetsdag och han är tidigt uppe om morgnarna. Det blir inte mycket tid över för annat men en del hobbier försöker han utöva i mån av möjlighet. Då är det jakt som gäller, allt mellan älg och ripa, men han försöker också få lite tid över för tennis ibland. Det som blir lidande med det här jobbet är familjen och även om de tar skidsemester ibland känner Stig H att familjen blir lidande. Stig H´s viktigaste saker i livet är familjen. På andra plats nämner han jobbet och som tredje att få vara frisk och att omgivningen runt honom får vara frisk.

Dagen vi besökte Stig Henry Johansson var en grå dag i februari, antagligen en helt vanlig dag för honom med vissa rutiner. Men det är under de här dagarna som han bygger upp hästarna och stallet så att de skall fungera perfekt den dagen då det blir allvar, storlopp som Elitloppet sista helgen i maj. Då är han sammanbiten och segerhungrig. Även om han just har sagt att det inte finns några flera lopp som han har som mål att vinna.

Mikael Manderbacka
Tillbaka till flera artiklar