"Utan bin dör landsbygden"

Utan kvinnor dör landsbygden, så sant, men utan bin klarar den sig inte heller. Förutom pollineringsnyttan kan biodlingen bli en viktig binäring. Honungen ger livet omväxling och smak. Dessutom är bina underbara medarbetare, ja vänner, anser åtminstone biodlarna själva.

Vi har alldeles får få biodlare i landet. Konsumtionen ökar hela tiden och är nu uppe i 2,5 miljoner kilo. Då konsumenten kräver rena inhemska livsmedel så är efterfrågan på inhemsk honung ännu större. Den inhemska produktionen uppgår dessvärre i medeltal bara till 1,5 miljoner kilo. Senaste regniga sommar gav bara 800.000 kilo, berättar Börje Nyholm, som är sekreterare i Finlands Biodlarförening.

För jordbruket, trädgårdsodling på friland, inte minst fruktträdsodlingar, är tillgången på bin helt avgörande. För att inte tala om oljeväxtodlingar.

Totalt har vi cirka 3.000 biodlare i Finland

Av landets omkring 3.000 biodlare finns 70 procent i södra Finland. Knappa 30-tal lever enbart på biodlingen. Finlands Biodlarförening, med 120 medlemmar, är svenskspråkig och fungerar i södra Finland. Med 90 år på nacken är den landets äldsta biodlarförening. Ordförande är Marina Bruce i Liljendal. Också i svenska Österbotten finns en aktiv biodlarförening. Ordförande där är Gustav Lundström i Vörå.

Biodlarföreningarna gör PR för verksamheten och ordnar kurser för nybörjare. Dessutom ställer man upp med utrustning, bin och kupor till självkostnadspris för nybörjare. Därtill har man fadderverksamhet. En äldre biodlare i trakten ställer upp med råd och dåd vid behov.

Hygglig biinkomst

En av dem som senaste år hakade på en av föreningens kurser var Robin Melander, lärare vid Överby Trädgårdsskola. Han fastnade direkt och har nu två kupor på så här års 30.000 bin i vardera.

Det var ganska jobbigt i början då man var osäker. Dessutom gjorde jag ett misstag då jag reste bort på ett par veckor vid fel tidpunkt. Jag borde ha märkt att nya drottningar var på kommande. Då jag kom tillbaka hade hälften av bina från en kupa börjat svärma och rymt. Normalt ska man med lätthet kunna resa bort på ett par veckor.

Med växande erfarenhet lär man sig småningom binas olika behov. Därefter krävs det inte så värst mycket jobb, i synnerhet om man har bina bara som hobby.

Tidsmässigt passar biodlingen utmärkt som bisyssla för jordbrukare. Det mesta jobbet sker mellan sådd och skörd. Normalt får man kring 40 kilo från ett samhälle som omfattar mellan 50.000 och 100.000 bin.

För att leva på biodlingen krävs minst 100 samhällen. Men en dräglig biinkomst fås från en betydligt mindre odling. Odlaren erhåller i medeltal 50 mark per kilo. Det blir alltså 2.000 mark per kupa.

Marknadsföringen är rätt enkel. De flesta hobbyodlarna säljer sin skörd direkt. Yrkesodlarna säljer till detaljhandeln och packerier.

Det är möjligt att via TE-centralen få investeringsstöd. Det finns även ett EU-prisstöd, men det gäller bara om priserna blir verkligt dåliga.

Biodlingen passar hela familjen. Kvinnor klarar jobbet minst lika bra som männen. Barnen kan hjälpa till med burkning och att klistra etiketter på burkar, säger Börje Nyholm.

Sticken hälsosamma?

Om man inte är allergisk är ett bisting då och då bara hälsosamt, anser i alla fall biodlarna.

Det finns klara indikationer på att bigiftet lindrar många krämpor bl.a. reumatism. En som är allergisk för getingssting behöver inte vara det för bin. Den som är osäker beträffande eventuell allergi gör klokast i att kolla genom att låta sig stickas.

Är man försiktig kan man klara sig långt utan stick, men i praktiken slarvar man. I synnerhet då honungen skördas är bina ilskna, likaså i regnigt väder, menar Robin Melander.

Men det lär ska gå att genom avel utveckla snälla bin som inte sticks. Det kan inte läras, det måste komma in i generna.

Så här då vårsolen börjar värma på vårkanten vaknar bina i sina kupor. Då livnär de sig på den sockerlösning som odlaren gett dem på hösten.

En del spejarbin beger sig ut från kupan för att kolla läget. De första brukar duka under. Men då sälgen börjar blomma återkommer spejarna till kupan med den informationen och då börjar säsongen.

Kurser ordnas

Biodlarföreningen arrangerar årligen kortkurser för intresserade. Senaste år hade man 54 deltagare av vilka ungefär hälften var kvinnor. Årets första kurs hålls i Pargas, på "Fiskis" 17 till 18 april. Följande hålls på Överby-skolan i Esbo den 19 april. Därutöver hålls en ettårskurs för biodlare på Västankvarn. LFa läsare hinner ännu fram till den 12 april anmäla sig. Anmälning ar till alla kurser tas emot på Västankvarns kansli.

Börje Nyholm berättar att föreningen försöker ta fram olika sorters honung. I år ska man lansera "skogshonung".

Skogen kan nämligen ge massor av honung. Efter hyggena är rallarrosorna först på plats. Sedan finns det alla skogsbärsblommor, hallon m.m.

Om en jordbrukare alltså tycker att han har olämpliga växter för biodling så har han kanske en skogskant i närheten.

Någon sponsorering från t.ex. oljeväxtindustrin har biodlarföreningen inte fått.

Däremot har jordbrukare ibland tagit kontakt och bjudit oss att ställa ut bikupor på deras marker. De borde sätta i gång själva och förena nytta med nöje.

Men en visst är det också möjligt för jordbrukare och trädgårdsodlare att hyra bin. Ibland händer det att rybsodlare hör av sig. Biodlarföreningen ställer gärna upp med förmedling.

Bina brukar, i motsats till vad folk tror, vara blomtrogna. Men visst besöker de också andra blommor som producerar rikligt nektar vid blomningen, berättar Börje Nyholm.

	Det surrar behagligt i kuporna konstaterar biodlaren Robin Melander. En sakkunnig kan av surret utläsa mycket om hur bina har det inne i kupan.
	Biodlingen är en ypperlig binäring för lantbrukare och kan ge en hygglig förtjänst eftersom det råder brist på inhemsk honung. Dessutom infaller det mesta jobbet lägligt mellan sådd och skörd, intygar Börje Nyholm på Finlands Biodlarförening. Bilden är tagen i Överby-skolans vinterträdgård.

LANDSBYGDENS FOLK 9 april 1999

Ulf Johansson