Bästa BIODLARE

Årets biodlingssäsong kan väl nu börja summeras, det som återstår är väl att kontrollera kupornas ventilation och sätta in mössgaller. Men inte heller i år ser vi ut att komma upp till normal skörd varken här eller i övriga delar av landet. Ännu i mitten av juli såg det ut att bli en skörd över det normala, men torkan satte tydligen effektivt stopp för denna villfarelse. Hösten har dock bjudit på något ovanliga förhållanden beträffande väderleken, vilket gjort att samhällena har kunnat invintras med god bistyrka och minimala bekymmer vid invintringen. Detta kanske gör oss till större optimister än någonsin tidigare, beträffande binas övervintring och kommande säsong.

Höstmötet

Föreningens höstmöte hålles den 31 oktober vilket framgår av vidstående kallelse. I skrivande stund har vi ännu inte klart huruvida föreningens nya stadgar kommer att tillämpas vid detta möte, eller om vi ännu denna gång får förlita oss på de gamla från 1949.

Ifall de nya stadgarna kommer till användning, väljs en styrelse med 6 st medlemmar och därtill personliga ersättare för var och en av dessa. Därefter utser mötet styrelsens ordförande, bland dessa 6 invalda styrelsemedlemmar.

Man kan ju tycka att ett höstmöte bara är till för att välja en styrelse, ersättare och revisorer och formellt är väl detta riktigt. Vad som kanske är ändå viktigare är att detta möte skall ge vägkost åt denna nyvalda styrelse, för att utforma föreningens verksamheten inför framtiden.

Tack vare föreningens projekt Biodling i Österbotten har denna verksamhet under projektperioden varit livligare än någonsin tidigare, men i och med att projektet avslutas vid årsskiftet befarar vi i den nuvarande styrelsen, att utan förnyelse i verksamhetssätt och rutiner kommer denna verksamhet och aktivitet att småningom bli obefintlig.

Med den erfarenhet från arrangemanget av kurser och resor under projektperioden och med beaktande av den oerhörda tid detta kräver, har jag personligen svårt att tänka mig att t.ex. ordföranden eller sekreteraren skall behöva sköta sådana arrangemang ensam.

Därför har det också framkommit förslag om att styrelsen kunde tillsätta " arbetsutskott " för specifika uppgifter t.ex. researrangemang.

Vi kommer från styrelsen att möta upp med penna och oskrivet blad och vår förhoppning är att medlemmarna möter upp och ger detta blad ett innehåll till vägkost åt den nya styrelsen.

Väl mött för diskussion om föreningens väg in i 2000-talet.

Föreningens ekonomi

Just nu finns det orosmoln vid horisonten beträffande privatfinansieringen av vårt projektet, Biodling i Österbotten för innevarande period. Enligt av T&E-centralen godkänd budget är projektägarens d.v.s. föreningens privatfinansiering i likvida medel 10.000 mk under denna projektperiod, av detta har vi i dag fått ihop ca 1.000 mk av planerade ca 10.000, orsaken härtill är till största delen att de planerade kurser och arrangemang som skulle finansiera detta, inte har kunnat hållas av en eller annan orsak.

Också det bidrag om 1.250 mk som förväntats från Karleby stad har enligt dagens tidning inte beviljats.

Förutom ovannämnda har föreningen för att kunna förskottsfinansiera projektet ( statliga projektmedel utbetalas i efterskott ) nödgats uppta ett banklån om 50.000 mk. Kostnaden för detta och alla övriga bankkostnader godkänds inte som projektkostnader, varför föreningens kostnader för detta lån och serviceavgifter kommer att bli ca 2.000 – 2.500 mk.

För stunden ger nu detta inte anledning till någon panik, men för inkommande år får vi säkert dammsuga föreningens penningpung både på medlemsavgifter och allt annat för att göra föreningen skuldfri efter projektet, om nu inte andra möjligheter till privatfinansiering dyker upp. Här finns mera stoft och underlag för diskussion vid höstmötet.

Övervintringen

Från olika håll både inom och utom landet kom i våras rapporter om stora vinterförluster i vissa fall med hela bigårdar utan liv. För vår egen del finns ännu inte några sammanställda uppgifter men en grov uppskattning är att 20 – 25 % av de invintrade samhällena gick åt.

Orsakerna kan vara många men en orsak kan säkert sökas i föregående sommars dåliga väder, speciellt fram på hösten när vinterbina skulle kläckas fanns det varken ägg eller yngel i kuporna. T.ex. de nya avläggarna blev i detta läge mycket svåra att få övervintringsdugliga.

För att kompensera detta bortfall av vinterbin satte sen vissa samhällen igång med yngelproduktionen mycket tidigt på året med foderbrist och svältdöd som följd.

För områden med etablerade varroastammar verkar vinterdödligheten gått ännu hårdare fram, från bl.a. Åbotrakten hördes om hela bigårdar på tiotals samhällen som dukat under.

I Danmark drabbades flera yrkesbiodlare med 200 – 300 samhällen av uppåt 80 % vinterförlust. Kanske är detta också en följdverkan av varroabekämpningen, med en nedsatt motståndskraft hos bina för olika virusangrepp.

Varroaläget

Som de flesta känner till har varroa konstaterats inom vårt verksamhetsområde, för närvarande har detta kvalster hittats i Pörtom, Övermark, Vörå och Pedersöre. Högst sannolikt finns det flera bigårdar som hyser detta kvalster blott en grundligare undersökning blir gjord. För angreppen i Pedersöre och Vörå har vi en ganska klar uppfattning hur denna spridning har skett.

Angreppet hos Hagviks i Pedersöre kan med beaktande till dess omfattning tidsbestämmas till de två drottningar som inköptes 1996 från J Lunden, vilka tillsattes utan borttagande av följebin, Lunden hade vid detta tillfälle inte vetskap om att han i vissa av sina bigårdar hade varroakvalster varför han inte heller kunde informerade köparna om detta otyg.

Från Vörå har Peter Wörgren och Gustav Lundström rapporterat om förekomsten av varroa i sina bisamhällen, sannolikt är det här frågan om samma spridningskälla, även om man inte är riktigt säker på vilket år man köpte drottningar av ifrågavarande odlare.

Det som inger mera farhågor om en större spridning är angreppen hos Yngve Granfors i Övermark och Elvi Granbäck i Pörtom, ingendera har varken köpt drottningar eller bisamhällen ej heller flyttat sina samhällen för t.ex. pollineringsuppdrag, ändå är deras samhällen angripna av varroa. Här måste man nog utgå från att varroa finns spridd i en större omfattning än i de två förstnämnda fallen, eftersom kvalstret kunnat etablera sig utan biodlarens hjälp.

Nu när säsongen är över finns ingen möjlighet att undersöka förekomsten av varroa, men i samband med bottenrengörningen inkommande vår bör nog alla biodlare undersöka bottennedfallet med avseende på kvalster.

En annan följdverkan av bekämpning med olika medel som apistan, myrsyra m.fl. har börjat diskuteras på senare tid. Hur påverkas binas egen motståndskraft mot olika sjukdomar och virusangrepp av dessa medel. Det finns tecken som tyder på att denna motståndskraft kan bli kraftigt nedsatt, i Danmark verkar man just nu ha stora problem med Amerikansk yngelröta och från andra håll misstänker man att drottningar odlade i varroasamhällen i vissa fall överför andra sjukdomar som inte det angripna samhället kan bemästra.

Det finns ju bin ute i världen som kan leva i symbios med varroa utan bekämpning och det kan väl inte på sikt vara någon omöjlighet att införa dessa gener i våra bin för att komma bort från kemikalier i biodlingen.

Humleodling

I den föregående medlemsinformationen omnämndes även projektet med jordhumlor. Detta delprojekt avslutades på försommaren, främst på grund av tidsbrist från de i projektet involverade personerna. En rapport eller utvärdering av projektet håller på att utarbetas, men redan nu kan vi konstatera att en kommersiell odling av jordhumlor inte förefaller vara någon omöjlighet. Under försöksperioden odlades bl.a. upp till tre generationer av jordhumlor.

Det som också står klart efter dessa försök, är att för en fortsättning med inriktning på en kommersiell odling i större skala, behövs både tid och resurser.

Under sensommaren hade vi även besök av Klaus Schulte från Sverige som även skrivit boken Bi – Glädje, där han bl.a. skriver om humlor och mera utförligt då om jordhumlor. Klaus hade en förhoppning om att den kunskap och erfarenhet som inhämtats från detta s.k. humleprojekt kunde ligga till grund för en satsning i en större skala med inriktning på kommersiell odling.

Enligt Klaus är resultaten från våra försök så pass långtgående med avseende på vad som åstadkommits på andra håll även globalt, att det vore oförsvarligt att kasta bort detta " försprång " utan att dra nytta av detsamma för en affärsmässig satsning.

Även från projektets styrgrupp har det framförts önskemål om att detta delprojekt skulle få en vidareutveckling med samma målsättning.

Som kontaktperson för att undersöka intresset av en uppföljning och vidareutveckling av detta projekt har undertecknad lovat ställa sig till förfogande under en övergångstid, eller tills en mera konkret samarbets eller bolagsform utarbetats.

Enligt ett budgetförslag uppgjort under ett sammanträde den 14.08.1999 i Munsala beräknas kostnaderna för en tvåårig utvecklingsperiod uppgå till ca 1,7 miljoner mk, av detta är ca 760.000 mk personalkostnader för två st heltidsanställda personer. Dessa personer borde enligt vår mening vara s.a.s. handplockade med ett " brinnande " intresse för utvecklingen av detta projekt och vi utgår från att åtminstone en av dem är biolog till utbildningen.

För finansiering av projektet kan man tänka sig flera olika alternativ, men troligen måste T&E-centralen finnas med som en tung part i detta sammanhang. Även olika inovationscentra kan tänkas bidra med utveckling av utrustning och framtagande av t.ex." kupor ". Ifall ett aktiebolag bildas för detta projekt, kan även aktiekapitalet bli en del av finansieringen. Det finns säkert även andra källor vilka jag just nu inte har vetskap om, varur stöd och finansiering kan erhållas.

Två års utvecklingsarbete är ingen lång tid i detta sammanhang, vi har inga garantier för att en fullskalig produktion kan åstadkommas under denna tid, men förhoppningsvis finns vid utgången av försöksperioden ett säkrare underlag för ett beslut om fortsättningen.

Till vem riktar sig då denna intresseförfrågan? Eftersom initiativet utgår från föreningens projekt Biodling i Österbotten är det i första hand Ni biodlare som kommer i åtanke, men detta räcker inte, de slutliga mottagarna av produkten, humlesamhällen d.v.s. tomatodlarna måste också fås med i detta projekt. Detta även mot bakgrund av att det under utvecklingsarbetet behövs tillgång till ca 100 – 150 växthus för försök och utvärdering. Även andra inom vårt verksamhetsområde som har intresse i att driva projektet till framgång välkomnas.

Kontaktuppgifter:

Håkan Wikström

Tel: 766 2093, 0400 268 291

E-post: hakan.wikstrom@multi.fi

www.multi.fi/~svobbiodlare

Detta är internetadressen till föreningens hemsida som nu funnits ute ca 4 månader. Det är inte meningen att denna sida skall vara något " monument ", utan en sida som hela tiden är under förändring eller uppdatering.

Det senaste inslaget är " TORGET " där biodlarna kan köpa, byta och sälja varor och tjänster som hör till biodlingen. Sidan har ett färdigt formulär där man fyller i uppgifter om aktuell vara samt kontaktuppgifter.

Under arbete är också sidan för direktförsäljning av honung. Avsikten är att dela in vårt område i tre delar, norra, mellersta och södra. Den som kan tänka sig att sälja honung direkt till konsument har här möjlighet att lägga ut kontaktuppgifter såsom namn, adress, telefon och eventuell e-postadress. För att senare inte få onödiga påringningar angående honungsköp, meddelar man bara ( webmastern ) Anders Nyman det aktuella läget, t.ex. honung finns, slut för tillfället, på kommande, sorthonung eller vad som för stunden kan vara lämpligt.

Recept där honung ingår är alltid intressanta och för att öka honungskonsumtionen bör ju dessa recept finnas tillgängliga. Med denna baktanke håller också en sida med recept på att växa fram under föreningens hemsida. Den som har recept kan sända dem till Anders Nyman gärna som ett bifogat worddokument till e-post, men allt duger t.o.m. handskrivna eller rena urklipp. Jag vet inte om det är nödvändigt men skriv gärna från vilken källa recepten är hämtade.

Inför kommande säsong kommer också en " honungsvåg " att finnas på denna hemsida. Vi håller nu på att genom projektet pilla ihop en datoransluten digitalvåg och väderstation. Avsikten är att under binas aktiva tid lägga ut en ny avläsning angående viktförändringar och väderleksförhållanden varje vecka på internet, under vinterhalvåret dock mera sällan, troligen ca en gång per månad. Beroende på programmets inställning kan avläsning göras från flera gånger per timme eller med flera dagars mellanrum. Den här datoruppkopplingen bäddar också för en intressant studie av vinterklotet med ett antal temperaturgivare insatta i yngelrummet, kanske blir detta förverkligat någon gång i framtiden.

Har ni förslag och idéer om innehåll och utformning av hemsidan, hör då gärna av er.

Kontaktuppgifter till Anders:

Anders Nyman

Träsklidsvägen 6 B4

68600 JAKOBSTAD

Tel: 0500 165 170

E-post: anders.nyman@beamex.com

Studieresan

Vi blev många, i ett skede fanns det inte plats åt alla, men slutligen steg 46 personer på bussen för att bekanta sig med bl.a. yrkesbiodlingar i södra Finland. Vår första studieobjekt var vaxhanteringen vid Lahtisen Vahavalimo i Oitti. Det här är i dag det enda kvarvarande företag i Finland som rensar och valsar bivax.

Valsmaskinen för vaxkakor demonstreras av ägaren till Lahtisen Vahavalimo.

Man försäkrade oss där att utländsk och inhemsk vax alltid hålls åtskilda, vidare att inga främmande ämnen tillförs det vax som är avsett till kakmellanväggar i bisamhällen. I frågan om att få sitt vax separat behandlat, låter det också sig göras om mängden uppgår till 150 kg eller mer. Det här är en möjlighet som gör att man kan hålla sitt vax fritt från t.ex. rester av Apistan och för att komma upp i tillräcklig mängd kan ju flera samsas om en gemensam sändning.

Honungsparadiset blev vår nästa hållplats. Ägaren Juhani Vaara berättade bl.a. om hur han blev biodlare, sina skötselmetoder och demonstrerade även anläggningen för honungshantering. Vaara handlar även med honung i större skala, förutom att han har ca 1500 bisamhällen för egen del, men vid detta tillfälle fanns endast import- honung i burkar och tankar. Anläggningen var imponerande både i effektivitet, ändamålsenlighet och renlighet. Men ingen av deltagarna kunde någonsin tänka sig att göra satsningar i denna storleksklass med de åtaganden och bekymmer som denna anläggning säkerligen också medför. Enligt egen uppgift rörde sig honungsskörden i medel om ca 50 - 60 kg / samhälle och år.

Burknings och förpackningslinjen vid honungsparadiset

Hos Vaara mötte oss också värdarna för vårt nästa besök, nämligen Göran Furu tillsammans med Mia och Bjarne Bruce. Både Furu och Bruces har som målsättning att komma opp i ca 300 samhällen. Den anläggning som vi kom att bekanta oss med hos Göran Furu var mera i en storlek som vi småbiodlare kunde hitta delar i, tillämpbar i våra egna odlingar. Speciellt skötselsystemet med snabbt flyttbara flak med plats för 10 samhällen på varje väckte deltagarnas intresse. Samma skötselsystem kunde vi följande dag också se hos Parikkas i Pusula.

Linjen för honungshantering bestod hos Furus av i huvudsak, en manuell skalmaskin med uppvärmda knivar, skalvaxet gick sedan vidare till en centrifug för utseparering av honung. Slungan var här en 64 ramars radialslunga med liggande axel och all honung pumpades mellan olika silar och tankar. Inför denna säsong har Furu också införskaffat en tappmaskin för burkning av honung.

Söndagens besök började vid FBF-s kansli i Helsingfors där Anneli Kankari redogjorde för förbundets strategi och verksamhet inför framtiden. Hon berättade bl.a. om det arbete som görs för att åstadkomma permanenta stöd till biodlingen från år 2000. Stöd som varken skulle vara bundna till honungens pris eller skördeutfall.

Jyrki Parikka och hustrun Hilkka i Pusula verkar att ha hittat sin livsstil i och med biodlingen och övriga familjemedlemmar synes också vara lika engagerade i densamma. Till vår glädje kunde vi konstatera att här kunde vi även kommunicera med värdarna på vårt eget modersmål. Man har ca 300 produktionssamhällen hos Parikkas och driftsformen är snarlik den hos Göran Furu. Honungshanteringen är också den likadan förutom att skalmaskinen är helautomatisk och förpackningslinjen något mer sofistikerad. Parikkas köper även in inhemsk honung och är enligt egen utsago den största förpackaren av enbart inhemsk honung i Finland, med "om nu inte minnet sviker mig" 60 – 80.000 kg per år. För sina egna samhällen uppger han en normalskörd om ca 45 kg / år och kupa.

Vid en försök till summering av intrycken från dessa besök framträder några gemensamma nämnare. Alla besökta bigårdar tillämpar någon form av nätbotten för övervintringen. Alla har även varroa i sina biodlingar. Drottningarna byts oberoende av ålder om samhället inte utvecklas som de övriga i bigården. För en s.k. familjebigård vars avkastning skall försörja familjen behövs ca 300 produktionssamhällen. Rationella skötselmetoder för att minimera tidsåtgången vid skötseln av samhällena och även vid honungshanteringen är ett måste. Samtidigt är det ingen som rekommenderar en upplåning av kapital för att starta eller utvidga en biodling, man talar heller inte om de " stora " intäkterna utan snarare om små anläggningskostnader och driftsutgifter. Det betyder bl.a. en uppbyggnad under flera års tid och med en stor dos eget arbete.

På hemvägen gjordes även ett besök vid Honungskoncernen där vi guidades i den nybyggda anläggningen för honungshantering som höll på att färdigställas. Här hade deltagarna även möjlighet att tömma penningpungen på kvarvarande "sekiner" med materialinköp för den kommande säsongen.

Vi blev utan undantag mycket väl mottagna på alla platser som besöktes och nästan utan undantag bjudna på kaffe och tilltugg. Något som vi i föreningen hoppas kunna återgälda i framtiden. Tyvärr, eller som alltid, fans det för många besöksmål alternativt för lite tid för några egna utflykter, men på hemvägen uttrycktes ändå förhoppningar om att föreningen även

nästa år kunde ordna en motsvarande resa till annat resmål.

Projektet

En hel del förändringar har skett under sommaren beträffande direktiven för godkännande av stöd till biodlingen. Efter att några såkallade EU-granskare varit i farten, har T&E-centralen tvingats begränsa stödet till att gälla enbart godkända byggkostnader. Det betyder i praktiken, att stöd kan beviljas till inköp eller tillverkning av kupor och byggande av utrymmen för honungshantering. De som redan tidigare fått sina ansökningar godkända enligt gamla modellen, berörs inte av denna förändring, men för nya eller obehandlade ansökningar kommer de nya direktiven att tillämpas.

Trots att projektet avslutas och Österbotten troligen mister status som 5b område vid årsskiftet, finns ändå möjligheterna till stöd för biodlingen kvar. Hur detta stöd då är utformat och till vilken nivå kan väl ingen uttala sig om i nuläget. För att komma i åtnjutande av detta stöd f. o. m. årsskiftet, vänder man sig till kommunens lantbrukssekreterare eller direkt till T&E-centralen som kan ge närmare upplysningar om tillvägagångssätt.

Honungsskörd och pris

Som jag nämnde i inledningen, kom årets honungsskörd inte heller nu upp till normal nivå. Följden är att handeln även i år kommer att lida brist på inhemsk honung, att då sälja av i panik till underpris är som att binda ris åt sin egen rygg.

Det officiella inköpspriset för honung i lösvikt är just nu 34 mk / kg från vissa företag i branschen och lägger man till kostnaden för förpackningsmaterial som burkar, lådor, tejp, etiketter m.m. blir priset på den egenförpackade honungen 18 – 19 mk / burk om 500 gr. OBS. att här finns då inga arbetskostnader inräknade.

Att någon sedan har mage att stå på Vasa torg och sälja ut honungen för 15 mk / burk eller som i något annat fall 13 mk / burk vid odlarens dörr är ett dråpslag mot det arbete som gjorts för att höja honungspriset. I några enstaka affärer har det också påträffats priser omkring 20 mk / burk, man kan då undra till vilket pris den då aktuelle odlaren sålt sin honung.

Vid sommarträffen den 1 augusti diskuterades en rekommendation beträffande honungens pris. Ingen hade väl någon direkt uppfattning om vad honungen skall kosta, men vi har ibland fått oss påskrivet speciellt från södra Finland att vi håller ett för lågt pris. Tyvärr verkar det som om våra finskspråkiga grannar inåt landet skulle hålla ännu lägre priser eller gäller detta bara när de bjuder ut sin honung i våra trakter.

För att nu ha något riktmärke vid prissättning av den egenproducerade honungen rekommenderas följande minimipris.

Till återförsäljare:

21 mk / 500 gr plastburk inkluderat moms

22 mk / 500 gr glasburk inkluderat moms

18 mk / 500 gr plastburk utan moms

18,80 mk / 500 gr glasburk utan moms

Vid direktförsäljning till konsument:

25 mk / 500 gr plastburk

Den som inte är momsskyldig bör vid försäljning till återförsäljare upplysa denne om att i det aktuella priset inte ingår någon moms.

Resultatet av medlemsundersökning

Under senaste höst gjordes ju en undersökning bland vår förenings medlemmar där det bl.a. frågades om skörderesultat, antal samhällen, sort eller ras m.m.

Det fanns också en målsättning att undersöka volymen av honungskonsumtionen i vår region.

Enligt befintlig statistik konsumerades ca 560 gr honung / person och år, under de år Finsk honung kunde tillhandahållas. Men under de två senaste åren har denna konsumtion dock gått ner, enligt förståsigpåare helt på grund av att inhemsk honung inte funnits att tillgå.

Om vi förutom de svenskspråkliga kommunerna även räknar in städerna Karleby och Vasa får vi ett befolkningsunderlag som enligt denna statistik konsumerar ca 100.000 kg honung per år. Jag vågar också tro att konsumtionen i denna region ligger över genomsnittet varför den totala konsumtionen kan vara ännu högre.

Senaste år producerades endast 14.986 kg honung av föreningens sammanlagda bisamhällen. Under ett normalt skördeår med en medelskörd om 35 kg / samhälle skulle denna skörd ha uppgått till 30.520 kg

Fastän de nu planerade utvidgningarna fullföljs kan vi endast komma upp i en genomsnittsskörd om ca 45.000 kg. Det finns alltså plats för en större produktion.

Totala antalet av invintrade samhällen hösten 1998 och fördelningen mellan olika stammar ( raser )

Någonstans längre fram finns mera uppgifter och tabeller från denna undersökning.

Med detta utskick medföljer också ett färdigt frankerat frågeformulär som jag ber er fylla i och returnera senast inom november för att hinna sammanställas under projektperioden.

Föreningens grundande

I ett tidigare medlemsutskick frågades huruvida det fanns anledning att fira föreningens 50-åriga födelsedag. Vid en närmare granskning framgår det att vår förening grundades redan den 13 september 1947 vid Korsholms jordbruksskola, men att föreningens stadgar blev godkända först den 26 januari 1949. Det börjar väl bli lite sent, att stiga tidigt opp för att arrangera ett 50-års kalas, men vi får hoppas på en bättre "taimning" en annan gång.

Föreningens första styrelse bestod av personerna: Nils Roos, Bjarne Labbart, Vicktor Lindgård, Evert Storlund och E Sund. Suppleanter: Daniel Still och L Skinnars. Korresponderande medlemmar: D Still och V Lindgård.

Sommarträffen

Årets sommarträff ute på Mickelsörarna blev till en njutbar sommarutflykt, med ett underbart sensommarväder. Hardy Håkans som fungerade som vår värd skall ha all tack både för kaffet och smörgåsarna men speciellt för arrangemanget ute på Mickelsörarna. Med 40 st deltagare förutom värdfolket blev det en trivsam samvaro, där både det ena och andra diskuterades. Vi får hoppas att vi även inkommande sommar kan hitta en plats för sommarträffen, vars attraktionsförmåga i sig kunde locka till en liknande uppslutning.

Burkar T-tröjor och annat

Det fanns i vårens informationsblad en uppmaning till er biodlare att komma med förslag till honungsglas, etiketter, T-skjorta, logo och dylikt. Det har ännu inte kommit in ett enda förslag, till någondera av dessa spörsmål och hur skall då detta tolkas.

Är det så att biodlarna är nöjda med nuläget och att de här sakerna inte behöver någon uppmärksamhet, eller förlitar man sig på att andra aktiverar sig för att få en utveckling och förnyelse.

Det här är frågor som borde diskuteras vid höstmötet och eventuellt där också fatta beslut om tillsättande av "arbetsgrupper" för de olika frågorna.

För honungsglasens del finns det en offertförfrågan ute och om nu denna leder till något resultat får framtiden utvisa.

På tal om etiketter finns endast 2 förpackningar kvar från senaste tryckning. ( medtas till höstmötet )

Kakform

En form för gjutning av kakmellanväggar finns beställd genom projektet. Tyvärr är det en viss leveranstid på denna, men fram mot årsskiftet borde den finnas tillgänglig för utlåning. Med vaxsmältaren, som för övrigt också kommer att få en kamrat före årsslutet, finns det då möjlighet att helt sköta vaxhanteringen på egen hand, från nedsmältning av gamla vaxkakor till gjutning av nya. Kapaciteten sägs vara ca 60 kakor / timme.

Reklam för Biodling

Vi har ju genom projektet försökt sprida kunskap och reklam om honung och biodling i olika sammanhang. Ett sådant tillfälle var den 11-12 september i Botniahallen, Korsholm.

Vår föreningen fanns här representerad med en utställning. Tyvärr blev mässbesökarnas antal betydligt mindre än de förväntade och intresset hos besökarna kanske också fanns hos andra avdelningar på mässan. Responsen blev därför i vårt tycke halvdålig alternativt halvbra, eller hur man nu skall betygsätta den.

Kurser och utbildning

Med utgång från föregående år kursdeltagande, förväntades även i år ett stort intresse för nybörjarkurser.

Förväntningarna kom dock på skam. Från att senaste år kunnat hålla 2 st parallellkurser både vår och höst, blev det nu endast en vårkurs i Jakobstad.

Kursen i drottningodling kunde dock genomföras som planerat med en grupp kurdeltagare i Pedersöre och en annan grupp i Korsholm. Sammanlagt deltog 17 personer i kurserna om drottningodling. Glädjande nog verkar det också som om kurdeltagarna skulle börjat omsätta inhämtade kunskaper i praktisk handling.

Även en kurs i kvalitet och marknadsföring hölls ju senaste vår på Korsholms Medborgarinstitut, med Stefan Elf som föreläsare.

Stefan gick igenom olika frågor angående honungens utvinning och behandling, för att uppnå bästa möjliga kvalitet till försäljning. Även förpackning , etiketter och marknadsföring gavs ett stort utrymme i denna kurs.

Det som mera tog deltagarna på säng, var den lönsamhetskalkyl som med olika ingående variabler kunde uppvisa stora variationer i lönsamhet beroende på t.ex. skötselmetoder, utrustning m.m. Det här är säkert frågor som bör ägnas uppmärksamhet så fort biodlingen blir mera än en hobby. Över 40 personer deltog i denna kvalitetskurs.

I skrivande stund dimper även Norska Birøkteren ner i brevlådan. Där ingår en intressant artickel om varroatoleranta bin i Brasilien. Det som jag efter att snabbt tragglat mig igenom denna noterar, är att biodlingen är stor i Brasilien med ca 2 miljoner bisamhällen och att varroa finnits i ca 25 år. För ca 20 år sedan befarade man att biodlingen skulle upphöra på grund av varroan, honungspriset är så pass lågt att det inte är lönsamt att använda dyra bekämpningsmedel mot t.ex. varroa. Följden blev att varroan inte alls bekämpats utom på några få platser. Vist blev det dåligt med honung under de första åren, men i dag verkar det som om förekomsten av varroa i bisamhällena skulle hålla sig på en mycket låg nivå, trots att så gott som alla bisamhällen har detta kvalster. De bin som man odlar är någon form av afrikaskt, "afrikaniserade" enligt Birøkteren. Resultatet i dagsläget är att varroan varken bekämpas eller ställer till större problem.

Det är ju snart dags att inbetala medlemsavgiften för år 2000. Förtryckta inbetalningskort kommer inom kort att sändas ut från FBF-s kansli i Helsingfors. Det är senaste års uppgifter som ligger till grund för medlemsavgiften och vilken tidning man får.

Den som vill byta tidning från finsk till annan nordisk, eller prenumerera på flera måste betala in avgiften senast den 12 november ( enligt Mehiläinen ) , vid betalning efter nämnda datum fås enbart finska Mehiläinen.

Det finns och har alltid funnits en hel del "rådd" med medlemsavgifterna. Därför är det klokt att kontakta FBF-s kansli tel: 09-661 281 så fort du gör några förändringar från tidigare inbetalning, detta gäller både medlemsavgifter och tidningar.

Den som även är medlem i någon annan biodlarförening, måste betala in medlemsavgifterna med skilda bankgiron till respektive förening med angivande av ifrågavarande förenings nummer. Annars kommer inte medlemsavgifterna till rätt förening. Vår förening har nummer 83 ( 83-Håkan Wikström ) och t.ex. Keski-Pohjanmas föreningsnummer är 16.

Den som endast vill vara medlem i vår förening bör också betala medlemsavgiften ( 70 mk ) via FBF och då ange ( 83-Eget Namn och adress ) skriv även medlemsavgift år 2000.

I oklara fall tag kontakt !

Jag vill nu även passa på att tacka er för den tid jag fungerat som projektledare. Det är ju dryga två månader som återstår av projektperioden, men troligen är det någon annan som handhar informationen till er från årsskiftet. Men jag står även i fortsättningen till tjänst med råd och anvisningar om jag därmed kan bidra till biodlingens upprätthållande och framåtskridande.

Esse den 12 oktober 1999

Håkan Wikström

Copyright© 1999 Svenska Österbottens Biodlare r.f.