Bina är flitiga men för få

Honungsimporten stor · Erik, 78, trivs med sin anrika binäring.

De finländska bina jobbar flitigt under långa sommarnätter, men de är inte tillräckligt många för att producera all den honung som rikets människor vill ha.

Omkring 30-40 procent av den honung som konsumeras i Finland kommer från utlandet. Årets inhemska honungsproduktion beräknas till 1,6 miljoner kilo. Den brukar röra sig på bägge sidor om två miljoner kilo, medan konsumtionen rör sig om omkring 500 gram per finländare och år.

Sommaren var varm, men för torr. Det strålande sommarvädret gjorde att blommorna hann ge nektar under kortare tidsperiod än vanligt, förklarar Erik Skinnars i Närpes, en verklig veteran inom biodlingen.

Själv fick han en rätt normal skörd från sina tio bikupor vid hemmet på Kallmossen.

Nu är honungssäsongen förbi för denna gång. Visst surrar det fortfarande vid kuporna, men produktionen av honung för människobehov återupptas först nästa sommar.

Hobby och binäring

Ett bisamhälle producerar i medeltal några tiotals kilo per år och det under ett par intensiva sommarmånader.

Men inte heller värden, biodlaren, får ligga på latsidan.

Erik Skinnars, 78 år, har sysslat med biodling i hela sitt liv. Likt majoriteten av landets 4 000 biodlare har pensionär Skinnars honungsbina som en hobby. Tidigare var nyttoinsekten en binäring till jordbruket.

Yrkesmässiga biodlare, med över 100 bikupor, finns det bara ett hundratal av i Finland.

Gammal kunskap

Erik Skinnars har traditioner att falla tillbaka på. Hans far Anders Johan introducerade biodlingen i Svenska Österbotten. Anders gick en kurs i den ädla näringen i Nyland och de första kunskaperna om de små liven fick Erik insupa för en så där 70 år sedan.

Och någon tanke på att stänga bikuporna har han inte.

Men fullärd på bin, det blir man aldrig, säger Erik Skinnars.

Delvis immun mot stick

Det händer fortfarande att han blir stucken. Bisting på armar eller ben är han så gott som immun mot efter alla dessa år av stick, men ett argt bi har en förmåga att med sin giftharpun träffa stra

tegiskt känsliga ställen som näsan.

Man förstår dem, eftersom ett bi som sticker offrar sitt liv. Ungefär som japanska kamikazepiloter. Har man varsamma rörelser och inte viftar runt sig går det bra. Men provocerar man ett bi försvarar det sig, precis som en människa, konstaterar Erik Skinnars.

Duntrav växer allmänt i dikesrenarna på Kallmossen och växtens blommor erbjuder god saft för bina att framställa honung av.

När honungen tas bort från bisamhället får invånarna istället sockerlösning att livnära sig av. En vinter kan det gå åt 10-15 kilo socker i ett bisamhälle. Är sommaren kall, som fjolårets var, är utfodring också då av nöden. Det gäller att följa med hur bina mår, inte ta för givet att de klarar sig själva under sommarhalvåret, förklarar Erik.

Erik Skinnars konstaterar att det ordning och reda i bisamhället.

Så bra organiserat och demokratiskt blir det aldrig någonsin i vårt samhälle. Inget jäkelskap eller bovstreck.

Och drönarna kastas ut ur boet när de inte längre är till nytta. Honorna, arbetsbina, vill inte försörja någon som inte jobbar och motar effektivt varje försök av drönarna att på nytt återvända till samhället.

Drottningen i ett honungsbisamhälle skall bytas ut efter tre år. Blir hon för gammal slutar hon lägga ägg eller får bara drönare och då dör samhället ut.

Mat, inte medicin

Hos familjen Skinnars är man givetvis storkonsumenter av honung. Men Erik aktar sig för att börja skryta om honungens hälsobefrämjande egenskaper.

Honung är mat, inte medicin, påpekar han.

Får inte koka

Men, medger han, visst är honung en bra huskur att ta till vid exempelvis en hotande förkylning. Bara man inte blandar honungen i kokande vatten. Då tar man nämligen kål på en stor del av de nyttiga ämnena.

Vill man snabbt få i sig näring är honungen bra. Förr när jag var ute i tungt arbete och började känna mig trött, då gjorde ett par matskedar honung och ett glas mjölk susen. 10-15 minuter senare kände man sig som en ny karl, ger Erik Skinnars som litet tips,:

Effektiv och snabb "doping", med andra ord.

Erik Skinnars konstaterar att biodlingen är något på tillbakagång i Sydösterbotten, medan näringen är på frammarsch i de norra delarna av landskapet.

Något färre odlare

Merparten av landets biodlare är anslutna till Finlands biodlares förbund rf, som har 3 800 medlemmar.

Biodlingen har minskat något sedan ifjol. Det finns utrymme för fler biodlare för att produktionen skall fås att täcka den inhemska efterfrågan, uppger Tuula Mariner på biodlarförbundet.

Att vi inte har ännu fler biodlare kan bero på att biodlingen är arbetsdryg och att producentpriset på honung inte uppfattas som tillräckligt högt. Även om de långa sommarnätterna gör att bina kan jobba flitigt, är klimatet alltid en osäkerhetsfaktor, konstaterar hon.

Honung från Kallmossen. De flitiga arbetsbina producerade i sommar en normal honungsskörd åt sin värd, 78-årige Erik Skinnars i Närpes. Men landets alla biodlingar förmår bara producera omkring 60 procent av årsbehovet. Resten importeras.

Mats Ekman

Vasabladet onsdagen den 15.09.1999