Grannas

Gunborg Djupsjöbacka

"Nyridjälo" nybygge

Huset byggdes av Ruth och Kar-Erik Djupsjöbacka. Husgrunden började grävas redan 1949 på sommaren och byggnadsarbetet påbörjades på familjen nya hus. Tomten erhöll Karl-Erik och Ruth som arv från Karl-Eriks barndomshem. Makarna hade inskaffat en gammal ria som revs och hyvlades till stomvirke och huset timrades med stående timra för att minska sättningarna. Rut och Karl Erik bodde i barndomshemmet i Roger och Elmas del. Rogers familjen kom hem från Lovisa där han bott en tid och Rut och Karl-Erik blev utan bostad så bygget måste påskyndas, till sin hjälp hade Karl-Erik sin svärfader och svågrar. Då familjens andra barn dottern Thula föddes blev det båttom att komm in i det nya hemmet. Första tiden bodde familjen i endast ett rum. I familjen föddes många barn så det blev fort ganska trångt i stugan. Karl-Erik var för det mesta borta i veckorna på förtjänst men på kvällarna och under veckosluten förbättrades huset. I familjen föddes en CP skadad son 1956 som tog mycket av makarna, med skötsel och vistelse på sjukhus både i Helsingfors och Seinäjoki. Sonen dog ett år senare någon tid efter nyåret.

Huset moderniseras

I samband med att Terjärv skola byggdes kom Karl-Erik i kontakt med en rörmokare som redan 1958 installerade vattenledning och kloak i det relativt nya huset. Jag har ännu i gott minne hur rörmokaren såg ut och på vilket sätt han arbetade. Kusin Boes och jag fick av pappa på "entreprenad" att gräva slaskbrunnen på skogssidan av huset, de duktiga pojkarna grep an sin "urakka" med iver, pappa har flera gånger senare förundrats över att vi endast 10 åriga pojkar hade en sådan iver att gräva, tyvärr stötte vi på en stor sten, så iver avtog lite, farbröderna Rainer och Roger samt faster Rut:s Emil kom och hjälpte pappa att rulla stenen ur brunnen. När brunnen var grävd göts en fyrkantig slaskbrunn med två kammare. Några år senare kom "statens Bengt" Bengt Hästbacka från Hästbacka med sin traktorgrävmaskin och grävde slaskdiket från slaskbrunnen in mot skogen.
Då familjen växte blev det trångt i stugan och föräldrarna beslöt att inreda vinden till sovrum för en del av familjen, ungefär samtidigt installerades ochså centralvärme, "Fröudi Fride" gjorde de installationsarbeten.

Bonden

År 1965 köpte Ruth och Karl-Erik farbror Edvins hemmansandel och pappa blev småbrukar elle i dagligt tal "månskensbonde", med jordbruk på kvällarna och borta arbete för det mesta på dagarna för att klara av skulderna, byggnadskostnaderna samt barnens skolgång. I familjen var det för det mesta ont om kontanta medel.
På gården byggdes ett nytt fähus och livet lyste för makarna. En vinterdag 29.1.1971 var olyckan framme och fähuset med hela årsskörden blev eldens rov, men med den goda byagemenskapen och en stor talkoanda byggdes fähuset upp ur ruinerna och djurhållningen fortsatte på gården redan innan snön smälte bort den vintern. Försök med uppfödning av grisar i mindre skala förekom ochså fast huvudprodukten alltjämt var mjölkproduktion, på senare år övergick pappa till köttproduktion.

Huset ombyggs

Bostadshuset som byggdes efter krigsslutet var dåligt isolerat och i stort behov av reparationer, då förmånliga lån kunde ordnas beslöt makarna att tillsammans med barnen förstora huset och då beslöt vi att vinden rivs och en tillbyggnad bygges mot väster så man kommer ifrån trappspringet, huset fick då sin nuvarande form.

Pensionärer

Då Pappa blev pensionär tog broder Folke över husbondeskapet och fortsatte med föräldrarnas hjälp att hålla slaktdjur, men Folke fann kärleken i Belgien och flyttade dit, han sålde huset och en del av hemmanet mest på grund av de oförmånliga skattereglerna i Belgien till syster Gunborg som nu är ägare av hemmet. Folke behöll en del av skogen och en liten åkerplätt
Mamma och pappa med lillabror Patrik bodde kvar i huset jorden arrenderades ut till bönderna i byn. Nu efter att pappa avlidit bor mamma och Patrik kvar i huset, mamma som hushållerska och Patrik som gårdskarl och snöskottare....           

Tilläggsinformation: