Vem är Gösta Björkgren???                                                              

Jag föddes i Karkmo by i Korsholm den 8 maj 1938, som  den andra av Johannes och Elna Björkgrens fyra söner.  (Jörgen f. 1936, Tage f. 1939 och Johannes (Joe) f.1943). I familjen fanns också en äldre syster Mildred f. 1930 från fars första äktenskap.

När min far dog i blodförgiftning vintern 1943 lämnade han oss i stor fattigdom. Tack vare min morfar Karl-Oskar Sands hjälp klarade vi oss genom den svåraste tiden.
Det var aldrig tal om att vi syskon skulle ha haft råd att studera, utan vi var tvungna att söka oss ut i arbetslivet så fort folkskolan var avklarad. 
Jag inledde min arbetsbana som springpojke på  Vasa Telefon Ab 1952 och en tid var alla fyra bröder anställda på samma bolag.
Tre av oss bröder genomgick senare Tekniska Skolan i Vasa, efter det att vi först hade gift oss och bildat familj.
Man kan gott säga att vi har våra fruar att tacka för att vi hade möjlighet att studera.
Sedan Tekniska Skolan var avklarad 1967 arbetade jag i drygt två år som ritare på Strömbergs i Vasa.
1969 flyttade jag med min familj till Jakobstad där jag fick anställning på Jakobstadsnejdens Telefon Ab (JNT)
som linjetekniker.
Efter över 33 år på JNT gick jag i pension under våren 2003, drygt femtio år efter min första arbetsdag.  Nu känner jag mig nog mera som Jakobstadsbo än som Korsholmsbo, även om jag ännu inte riktigt har lärt mig att använda min nya hemstads språk . Jag kan t.ex. inte forma min tunga till ordet Skata utan det blir Skatan, grobbon blir grop och spillt blir ovass.
Mitt stora fritidsintresse är idrott och då särskilt friidrott och i någon mån skidåkning. Den egna idrottskarriären inskränker sig till några mindre tävlingar i slutet av femtiotalet och senare några långlopp både på skidor och till fots.  Däremot har jag fungerat som funktionär och tränare i IF Drott under många år. Jag var bl.a. personlig tränare åt min son Leif under hans aktiva tid som längdhoppare av nationell klass. Leifs största merit är en seger i inomhuslandskampen mot Sverige 1989. Han innehade under några år distriktsrekordet i längdhopp på 760.
Senare blev jag en flitig motionär. Som mest han jag avverka dryga 1000 km på skidor varje vinter (1214 km vintern 03-04) och säkert en hel del mera till fots. Sedan jag 2011 drabbades av förmaksflimmer har jag lagt skidorna på hyllan och mina motionsrundor består av stavgång och tävlinsgång. Därutöver besöker jag gymmet Fitness Club två gånger i veckan där jag lyfter rätt så stora vikter i förhållande till min ålder. Jag arbetar också som frivill på Åldringvännernas lopptorg där jag är på transportsidan och lyfter ganska tunga vikter. Mitt hjärtflimmer stör mig inte utan jag känner mig både frisk och stark.
År 1997 blev jag intresserad av att skriva dikter på rim och jag har vid det här laget skrivit hundratals rim av olika slag, även om diktarådran numera är så gott som uttorkad.
I min barndom fängslades jag  av J. L. Runebergs dikter i Fänrik Sthåls Sägner och jag är också en stor beundrare av bl.a.  Dan Andersson, Nils Ferlin och Evert Taube.   Av dagens visdiktare uppskattar jag nog Lasse Berghagen allra mest.
Det är därför inte så konstigt att jag försöker skriva på samma sätt som dessa mästare gör.
Jag har däremot mycket svårt att begripa mig på moderna dikter och överlåter gärna åt andra att skriva och läsa dessa.
Eftersom dagens kultursnobbar anser rimmade dikter vara både banala och föråldrade skulle de säkert också vägra att befatta sig med mina alster. Därför valde  jag att lägga ut dem på denna min enkla hemsida, så att vanliga och av den moderna kulturen oförstörda människor kan ta del av dem.
Du avgör själv om du orkar och vill läsa mina rim eller om du låter bli.   LÄS
År 2005 såg ut att bli en vändpunkt i mitt skrivande när först Roger Lilja och sedan  Bobby Sommerstein hittade min sida och satte musik till några av mina texter. Resultatet blev till slut ganska magert på grund av att vi alla både Roger , Bobby och jag var ute ca 100 år för sent med såväl text som musik.
Åren mellan 2008 och 2015 sjöng jag med i två sångkörer: Finlandia Order of  Runeberg, samt i Sångens Vänner från Jakobstad. Med Runebergskören han jag bla.besöka Canada, USA och Lettland.
Numera har mitt stora idrottsintresse fått en ny puff när mina två sonsöner, Alexander f 2002 och Adrian f. 2003 har visat väldigt stora förutsättningar att bli friidrottare av betydligt högre klass än deras far Leif. Den som lever får se. Åtminstone har jag fått en ny orsak att leva och bli riktigt gammal.

Gösta Björkgren, Jakobstad

                          
                    I början av fyrtiotalet        Förlovning på midsommarafton 1961         Som gammal "rimsnidare" i slutet av                                                                                                                           nittonhundratalet

I maj 2016 är vi fortfarande tillsammans och lika lyckliga som här på bilden från 2004.

OBS !!! Missade du startsidan ?
Då kan du gå till "Välkommen till Gösta Björkgrens hemsida" här