Båtarna som gick på linjen Punta Sabbione - Lido - Marcusplatsen var ganska stora och tog flera hundra passagerare per tur. För det mesta var både bussar och båtar så fulla att man fick stå, vi var dessutom där i juni som inte är högsäsong enligt Italienarna. När båten närmar sig Markusplatsen är det ändå ingen som sitter mer, historiens vingslag slår emot en med så kraftiga slag.

Väl framme efter ca. 1h med buss och båt så slår all prakt mot en med sådan kraft att man helt glömmer alla andra turister som finns i massor. T.ex. jag som vill få panik när jag ska trängas med stressmänniskor vid ett övergångsställe nere i stressfinnland, ja, jag märkte inte att det var trångt i Venedig före jag titta på bilderna vi tagit, efter resan.

Alla byggnader runt Markusplatsen är otroliga verk, men Markuskyrkan är i alla fall den som fascinerar mest. Efter att vi köat för att komma in så blev Kerstin avvisad vi ingången, jeansshortsen var för korta enligt vakten, så vi fick gå ut på torget igen för att köpa en stor duk för 10 euro som Kerstin lindade runt midjan och vips så hade hon klänning i stället. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett sådan prakt som mötte oss inne i Markuskyrkan, ja det blev nästan för mycket. Jag började i stället gå och undra på hur många som satt livet till för denna mänskliga fåfänga?

Det är lätt att bli snål i Venedig och man lär sig fort hur man ska handla. Att bo, äta eller handla utmed t.ex. Canal Grande är dyrt enlig våra mått mätt, när du sätter dig vid ett bord här utmed kanalen så betalar du 8,- för bordsduken och service, den billigaste pizzan på menyn kan du få för 20,- + 3,- för ett vattenglas. Ett dubbelrum här på Marconi går lös på 325,-/natt. En 20 min. tur med en gondola kostar 250,- och då ingår ingen sång ännu i det priset.